När ska detta helvete ta slut??

Det senaste året (lite drygt) har inte varit någon dans på rosor direkt så jag många gånger har jag tänkte nu kan det väl iaf inte bli värre nu måste våran otur vara förbi vi förtjänar lite lycka och med gång nu!! Men det måste vara så att vi har gjort något väldigt dumt i ett tidigera liv för motgångarna bara jagar oss känns det som. Okey nu börjar ni säkert fundera vad har hänt nu då!?!
I går var det meningen att jag, Isak, Mamma och syster skulle åka till Valbo gå lite på Ikea in en sväng på köpcentret och bara ta det lugnt, men ödet vill inte vara med på det. 06.57 ringer telefonen, skydat nummer så först tänkte jag inte svara men jag kände på mig att det var viktigt så jag svarade, det var mamma som ringde från sjukhuset. Mormor hade vaknat tidigt som vanligt på morgonen och Per (mormors man) skule snart upp och åka med sjukhus bussen till gävle för att operera sig. men när Per aldrig klev upp någon gång så gick momor in för att väcka honom, men fick inte liv i han så hon ringde 112 och mamma. iaf mamma ringde för att berätta att Per fått en strok eller hjärnblödning och att det inte såg så bra ut just då.
Jag Isak och Syster åkte till Valbo ändå vi orkade inte sitta hemma och bara vänta på besked det har vi gjort så det räcker och vi ville kunna koppla bort och tänka på något annat tills vi vet säkert hur det är. vi hade lite telefon kontakt med mamma under dagen och fick veta att han hade kunnat svara ja på tilltal och att han kunde rör höger benet lite men resten av hödersidan bara hängde. Dagen gick och ingen skillnad föräns på kvällen då fick vi svar på röntgen, en strok med hjärnskador. Jag orkar inte äns bli lessen så hopplöst känns det och jag vägrar acceptera att han inte kommer att bli bra och leva minst 10-15 år till. Varför?? Varför kan inte vi få slippa alla dessa olycksaliga sjukdommar och dödsfall?? Är vi verkligen så hemska att vi förtjänar så mycket sorg och olycka i våra liv?
I dag har han iaf varit mer klar och vaken men han är väldigt trött och lessen. Han har kunnat få i sig lite flytande (han hade ingen sväljreflex i går) men han är fortfarande förlamad i halva tungan och har svårt att svälja. Han har också försäkt prata lite, jag vet inte om han har lyckats men det går iaf åt rätt håll. Vi har också fått veta att han kan ha en personlighets förändring med tanke på hjärnskadorna. Fy! Men nu måste det väl vara slut va!?!

Händer det nå mer nu då lovar jag att dom får gräva för två för då lägger jag mig ner och dör, orkar inge mer nu...

Tala om för era nära att ni tycker om dom och ring ofta och prata även om ni inte har något att säga för annars ågrar ni er när det är försent. Jga är så glad att jag han träffa Per (dom var hit och fikade i helgen) som han var bara någon dag innan det här hände och att han hann umgås med Isak.
På fredag efter fotograferingen ska vi åka och hälsa på honom så han ser att vi finns där för han!!