Läs bara om ni kan lova att inget säga till någon, annars är det bara att låta bli!!

Ännu en dag på denna oändliga vecka. Tycker tiden släpar sig fram och jag får inget gjort. Känner mig glad och lycklig men samtidigt så kryper det hela kroppen så som det brukar göra innan jag börjar känna mig nere och deprimerad, har ju hänt ganska ofta det sista 1 ½ året, brukar inte hålla i länge men det är jätte jobbigt ändå. Jag orkar inte göra något men samtidigt så måste jag ha något att göra hela tiden annars bara grinar jag. Borde vara glad och jätte lycklig med jorden mest underbara son och make och vädret som är så härligt men när det kommer så kommer det. Jag har inget speciellt att vara leden över utan är det bara än då. Hmm svårt att förklara men tänk den där känslan när man är så lycklig men inte riktigt vet varför utan man bara är, så är det för mig fast åt andra hållet. När jag blir så här så händer det väldigt lite här hemma tyvärr så brukar alltid min svärmor dyka upp under dom perioderna och på ett sätt som bara hon kan, påpeka för mig att jag som inte gör något om dagarna borde iaf kunna hålla rent här hemma och det gör ju att jag mår MYCKET bättre =/ Jag vet att hon inte vet att jag mår dåligt men oavsett hur jag mår så finns det ingen anledning för henne att påpeka något som hon inte har att göra med.
Nu vet jag att det är många som läser det här och det är väldigt privat så jag hoppas verkligen att ni inte går och pratar runt om det nu, det räcker med att dom som läser vet. Att jag skriver här är för att få ur mig det, har inte så många att prata med som förstår så då skriver jag bort det ist. Så läs gärna men prata inte om det. Det blir som ett litet test, hör jag att det börjar pratas så låser jag min blog igen.

Isak är fortfarande inte helt bra sen i söndags, så nu medicineras han med Pulmicort, Airomir och hostmedicin. Stackars lite bara 15 månader och ska redan nu behöva så mycket mediciner för att inte bli för dålig. Kanske är det därför jag inte känner mig så bra för att jag inte sover som jag ska och för att jag alltid går runt och är orolig och lyssnar. Ärligt så är jag LIVRÄDD att han ska få andnöd och jag inte kan häva det.
När dom är helt ny så har man en rädsla att dom ska dö i plötslig spädbarns död, visst var jag oroligt för det men det är inget jämfört med hur jag känner nu. Blir kanske bättre bara vi fått göra allergi testet, vi kanske får lite fler svar då annars så kan jag ju alltid fråga allt jag funderar på och förhoppningsvis bli lite lugnare av det.

Glöm inte vad jag sa nu, håll det för er själva annars blir det inget mer blogläsande, då låser jag den helt.

God Natt!