December en sorgens tid!

Ja för alla er som känner mig så förstår ni nog att det här är den värsta tiden i mitt liv. Sorgen efter kära lilla Wille har ju inte direkt blivit mindre och saknaden blir bara större. Till veckan är det ett år sedan vi fick åka med honom till akuten i Bollnäs vidare till Gävle och sen Uppsala. för att tre dagar senare fortsätta våra liv utan våran ängel. Gud det är så jobbigt att jag börjar grina bara jag tänker på honom, blir det bättre någon gång eller ska man känna så här resten av livet och varför just våran William???? Jag vet det finns inget svar på dom frågorna men det hjälper inte mig eller min familj. Jag menar om jag mår så här hur ska då inte min kära syster må det är ju hennes son... Samtidigt så är det Isaks första jul mitt i allt annat och jag vill ju att den ska bli så bra som det bara går, inga tårar ingen sorg bara glädje och lycka men jag vet att det aldrig kommer att bli så. ja vi kommer säker att le skratta och ha jätte roligt och utåt sett se ut som världens lyckligaste familj för det är ju vad vi gjort hela året men innerst inne så river det i hjärtat och jag vill bara skrika KOM TILLBAKA!!!! Jag har inte lyckats att tänka på Wille utan att få nära till tårarna en ända gång det senaste året och nu kommer den jobbigaste tiden 1 år. FY kan man inte bara få byta liv med någon för en månad eller jag skulle vara nöjd med en minut en minut utan att ha förlorat ett barn och få känna hur det känns bara en minut gud va skönt att slippa all ångerst... 12 december får ni gärna tända ett ljus för våran vackra älskade ängel William och skänk han en tanke så han inte känner sig ensam utan sin familj.

Krama era barn varje dag tala om för dom att ni älskar dom för i morgon kan det vara för sent...