JOBBIGT har det varit men snart har vi klarat hela första året, nu är det bara begravningen kvar alltså inte själva begravningen utan ett år sedan vi begravde William. Måndag och tisdag har varit SUPER jobbiga men onsdagen själva ett års dagen var ganska ok faktiskt, Inga gråattacker ingen ångerst utan en helt vanlig dag. Tände lite ljus för Wille och jag ska faktiskt tända ett varje dag fram till begravningen. vi begravde honom 29/12.
Ska även ta mig ner till graven en dag, Tycker det är jätte jobbigt att gå dit och har därför inte varit dit så många gånger det senaste året. kanske 6-7 gånger max. Efter begravningen var jag dit direkt dagen efter sen dröjde det till mars innan jag var dit Mina föräldrar och min syster åkte till Tailand och vi tänder ljus på willes grav så det alltid lyser där, så jag blev tvungen att tvinga dit mig själv för att tända några gånger efter det dröjde det säkert flera månader innan jag var dit igen. Sen vi fick dit gravstenen har jag varit dit 3 gånger så det tar sig men det är fortfarande JÄTTA JOBBIGT och jag måste stålsätta mig varje gång och verkligen vara bestämd att nu SKA jag dit annars så drara jag mig ur. Nu är det dax för lunch åt mig och junior.
Magen knorrar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2.jpg)
2 kommentarer:
Skickar några styrkekramar till dig!
Spännande att se sen hur din hemsida utvecklar sig. Jag håller ögonen öppna, vettu ;)
Kram/Maria
Hallojsan. Tänkte jag läre visa att jag är in här ibland och läser lite. Alltid kul att se vilka som besöker bloggen sin tycker jag själv så.
Känner igen det där du skriver med att tvinga sig till en grav. Tycker det är så jäkla jobbigt att gå till gravar så jag låter helst bli. Två av mina kusiner dog för, ja oj, 16 och 17 år sen nu men jag pallar fortfarande inte att gå till deras grav. Likadant med farfars grav med, det brister inombords bara man kommer dit och det blir skit jobbigt fast att man vet att det inte är så hemskt igentligen. Men det är ju många känslor och tankar som tränger fram när man tänker på dom man saknar. Och det där med att tiden läker alla sår kan dom ju köra upp där solen inte lyser. Läker gör dom aldrig men bedövas gör dom.
Aja, nu blev det ett väldigt långt inlägg. Ha det så bra på er och sköt om er./ Tobias
Skicka en kommentar